Search

Fortsatt Glad Påsk

Vi på DFF önskar er en fortsatt Glad Påsk och ger er några bidrag från våra medlemmar:


Drömskogen av Vera Sollerman


Drömmar kan vara skrämmande har jag upplevt. Drömmar kan vara vackra ibland. Drömmar kan vara helt ovanliga och sällsamma. Som den jag drömde nu en natt straxt före min 92:a födelsedag.


Jag drömde att jag

var ute på promenad.

Hur länge jag hade

gått minns jag inte,

men jag hade gått in

i en främmande skog.

Hur långt in i skogen

jag kommit minns

jag inte heller,

men jag hade gått

både länge och långt.

Då fick jag se att

alla träd hade stora

klarblå blommor

på sina stammar,

likt blåsippor,

men mycket större.

Jag gick vidare både

förbryllad och nyfiken.

Då fick jag syn på

en kvinna med spann

och målarpensel.

Jag kände igen henne,

hon hette Astrid,

Längre bort såg jag

flera bekanta som

gick och målade,

två gamla män,

Gustaf och min

morfar Antonius;

min gode vän Margit

och Hanna som såg

på mig så vänligt

och sa att hon varit

min farmor och redan

som barn varit en

duktig kurbitsmålare

då hon levde bland

de blå bergen.

Sen såg jag allt flera

som målade

och någon gav mig

pensel och färg och

sa åt mig att hjälpa till.

Men jag tappade både

pensel och färg

och vaknade ur min

vackra dröm i

min egen säng.

Tänkte att kanske

någon gång skulle

jag få vara med

och måla de

blåaste blommor

på trädstammarna.


Svanen av Lars Skoglund


Jag stod vid dammens strand

i doft från blad och blom

och gav en svan en hand

när kvällen sakta kom


Så vacker, så ensam du är

jag ger dig hela handen

Då kanske dina vingar bär

till svanar i norrskenslanden


Min tanke kom så sakta

är vingen frisk och stark

skulle man inte frakta

dig bort från våran park


En stilla undran bara,

du vet jag är din vän

Trivs du att ensam vara

tills hösten kommer igen


Möte med Toulouse Lautrec av Heinz Richard


Det finns två saker som jag har ”samlat”, kyrkor och museer. Det finns gott om bådadera. I stora kyrkor och på senare tid även i moskéer eller i monument som Taj-Mahal kan jag undra om kungarna, kaliferna eller maharadjorna inte kunde ha lagt pengarna på annat, men dessa byggnader gav arbete åt tusentals människor. Skickliga hantverkare har skapat fantastiskt vackra saker.

Museer stillar en stor nyfikenhet och tillhör ju sånt man ”måste" har sett.

Under de trettio år jag bodde i Skåne var närheten till Köpenhamn en stor tillgång. Det var inte bara ölet som lockade utan även Nyhavn, Ströget, Tivoli och speciellt Glyptoteket, ett av de mest spännande museer jag har varit i.

”Ny Carlsberg Glyptotek” öppnades 1897 och där finns allt. När jag med min då tonårige son Günther hamnade i en sal med antika marmorbyster ropade han ”men där är ju Sokrates!”. Jag visste inte att vi hade intresset för de gamla grekerna gemensam.

Det som jag mest förknippar med Glyptoteket hänger ihop med fascinationen jag har känt för en speciell konstnär sen jag var 15 år. Jag hade läst en biografi om den franske målaren Toulouse-Lautrec och den gick mig väldigt nära. Han hade

förkrympta ben och såg sig själv som mycket ful. Tidvis bodde han på bordell och målade de prostituerade i mycket intima situationer. Någon klädde på sig, någon stod över ett tvättfat, några stod i kö för att bli kollade om de hade könssjukdomar. Med trosorna i handen. För en kille i puberteten var det mycket spännande och väckte vilda fantasier. Jag drömde om att få träffa någon av dessa glädjeflickor och kanske är det därför jag fortfarande har en liberal inställning till prostitution. Fantasierna har avtagit men inte fascinationen för konstnären.

Glyptoteket ligger vid en av huvudstråken genom Köpenhamn och är en stor byggnad med en imponerande entre. Vid mitt första besök hade jag i några timmar tittat på grekisk och romersk konst, sett den kanske största samling av etruskiska föremål, egyptiska mumier, porslin, glas och mosaikinläggningar. Jag hade vilat under palmer i Glyptotekets oas mitt i museet, tittat på guldfiskar i dammen och tagit en ”Carlsberg” i Caféet. Egentligen hade jag fått mitt lystmäte, men på fjärde våningen skulle det finnas målningar och när jag nu ändå var där borde jag nog ta mig en titt. En lång trappa leder förbi flera våningar och den slutar i galleriet. Jag tittade lite förstrött till vänster, många målningar längs väggarna, jag tittar till höger och får hjärtsnörp. Där, ungefär 15 tavlor längre bort, ser en ut att vara en Toulouse-Lautrec. Jag vågade knappt tro på det och med tilltagande upphetsning smög jag mig förbi de andra konstverken. Jag hade sett rätt. Det var en målning av konstnären jag har beundrat så länge.

Mötet med en äkta Toulouse Lautrec är en av de oförglömliga upplevelser som konsten har gett mig. Andra är Bror Hjorts altare i kyrkan i Jukkasjärvi, Picassos Guernica. Rembrandts Nattvarden, Rafaels Sixtinska Madonna, Sixtinska kapellet med Michelangelos överväldigande fresker, en Pieta från 1500-talet i Vatikanska Pinakoteket och många, många fler.

Vid senare besök på Glyptoteket ägnade jag många timmar åt den mycket imponerande samling av konst på övre våning. Där finns målningar av de viktigaste konstnärerna, av de olika epokerna, stilarna och ismerna.

Att jag kände igen Toulouse-Lautrec stil på tio meters håll snet ifrån sidan är väl bevis på hur mycket jag tycker om honom.

Verket heter ”Porträt af malerinden Suzanne Valadon”. Att den heter så hade jag förståss glömd bort, men Anne Marie på Glyptoteket har till och med skickat en bild.






Dikt av Lars Skoglund


Vid Bergsmannens fasad mot norr

en våryster solreflex dansar

och smälter drivan likt ståldriven borr

som kraft ger till maskrosors kransar


En gräsrot når livssegrar

och marspölar torka och dö

soluppgångsestraden besegrar

vintermörkrets morgonmiljö


Och bruket fröjdas och handlar

och fasaden förgylls av en fest

Där marsmiddagssol förvandlar

drivan till sörj och välfärdsrest.


0 views

© 2023 by The Book Lover. Proudly created with Wix.com

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now